Sant eller falskt; i krig och kärlek är allt tillåtet?
Jag har just påbörjat en ny bok och fann beskrivningen av huvudpersonen intressant. Precis som jag har hon gått händelserna i förväg, drömt sig bort, det blir sällan som man vill då. Hon har bestämt sig för att inte vara krävande utan ta allt som det kommer, om det kommer...
Jag både planerar framåt och drömmer mig bort. Tror det har med mitt kontrollbehov att göra, samt att sonen spelar huvudrollen i mitt liv.
Senaste tiden har jag fått höra ett flertal gånger att alla inte är på samma sätt, att jag inte ska dra alla över samma kam. Det är svårt att överse det bagage jag har och ta allt för vad det är, eftersom det kommer.
Idag har jag gett mig själv ett löfte. Jag ska ge människor en ärlig chans och lita på de (till motsatsen bevisas), lära känna de för den de är och inte döma utifrån tidigare meriter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar