Då jag valt att jobba med min insida, träna på min sociala kompetens och prioritera självkänsla märket jag vilken berg- och dalbana det är jag går igenom. Det går upp. Det går ner. Det går runt, runt, runt.
För några dagar sen kände jag mig riktigt stark. Självförtroendet och självkänslan kändes riktigt bra. Jag trodde på mig själv. Kände att det här är något jag kan ro i land bara för att jag är jag. Så hände något. Mellan raderna läste jag något helt annat. Plötsligt fick jag känslan av att det blev fel. Självkänslan dalade och nu vet jag inte längre. Kanske inbillade jag mig allt. Kanske var det fantasin som spelade mig ett spratt. Kanske går jag händelserna i förväg, tolkar in något som inte finns där. Vad det än är så drar det i mig...
Jag vet att det är bristen på självkänsla som gör att tappar tilltron på mig själv. Att jag tar ut förluster i förskott. Jag vet att det endast är jag som kan göra något åt saken. Det är svårt, fruktansvärt svårt.
Det sägs friskt vågat hälften vunnet, men när man inte vågar. När man är rädd redan innan... Jag vet precis vad jag är rädd för. Min största rädsla, att bli sårad. Samtidigt vet jag att jag måste släppa kontrollen och bli mera tillåtande, välkomnande. Om jag inte tillåter någon att vara del av mig och i mitt liv hur ska jag då göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar