Ibland kan det hända något som vi absolut inte vill veta av. Det kan vara något som påverkar oss känslomässigt, alla har vi olika sätt att hantera det inträffade. Det finns inget rätt eller fel men kanske ett "måste" för vår egen skull.
Ibland väljer vi att skjuta ifrån oss det vi erfarit och varit med om. Det kan vara känslor av irritation, rädsla eller vrede. Det är ett medvetet val, vi väljer att förskjuta det som hänt till något eller någon annan.
Projektion är när vi omedvetet lägga över känslor och egenskaper på andra. En försvarsmekanism som används i själviska syften. Vi tar bort skulden från oss själva och för över den till någon annan.
Ibland kan det vara svårt att se sig själv med öppna ögon. Vilken del har jag bidragit med?! Vi vet att det krävs minst två personer för att dansa tango. Vi vet att det inte blir någon rök utan eld. Kanske kan man likna det med känslan jag skrivit om tidigare, att vara osynlig. Vi förnekar vår egen inblandning, medvetet eller ej.
I barnens värld "det jag inte ser det finns inte." Deras förståelse är inte mer utvecklad än så. I den vuxna världen kan det jämföras med förnekelse. Jag förnekar att det någonsin inträffat. Jag raderat bort dig ur mitt liv.
Vad det än är. Vems "fel" det än är. Vi kan välja att hantera situationen/händelsen här och nu eller också väljer vi bort det. Jag tror, grundat på egna erfarenheter, att vi måste hantera allt som påverkar oss starkt. Sopar vi allt under mattan eller lägger allt på hög är det bara en tidsfråga innan kaoset bryter lös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar