Första gången jag uttalade orden det går inte bygga hus på en trasig grund högt för mig själv öppnades en ny värld. På något sätt kändes det som att jag accepterade det trasiga inom mig. När jag nämnde dessa ord till en person fick jag svaret det är en självklarhet. För mig var det inte självklart. För mig blev det en ny erfarenhet.
Jag har en vän. Min vän är helt fantastisk. Hon ställer frågor som kan vara väldigt svåra att svara på men som gör att jag verkligen måste tänka efter. Senaste dagarna har jag funderat och funderat. Jag tänker det finns en anledning till allt. Allting grundar sig i något och detta något kan vara väldigt viktigt. Varför gör vi som vi gör och vad är anledningen bakom? Jag tror att vi många gånger har svaret inom oss men det svåra är att acceptera det. Jag har många saker inom mig som jag inte har accepterat. Jag har många tankar som jag inte uttalat högt. Det vi inte ser eller hör finns inte. En rädsla för vad som komma skall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar