Jag sitter vid mitt köksbord. Kaffekoppen är vid min sida. I magen känner jag en oro, ett grävande. Var kommer denna känsla ifrån och varför varierar dagsformen så otroligt mycket?
Jag brukar tala om fokus. Se allt från den ljusa sidan. Lös eventuella konflikter och ta vara på dem eller det i din omgivning som ger dig energi. Då jag haft en ganska ordentlig svacka senaste tiden har det varit ordentligt svårt att hålla mig till mina egna råd.
Fakta är att en av de få gånger jag mår riktigt bra är när jag är på gymmet. När svetten lackar och all energi används till att fokusera. När inga hjärnspöken orkar ta sig in och endorfinerna sprider sig i kroppen. Den känslan vill jag alltid bära omkring på och därför tror jag att ett träningsfokus skulle vara bra. Ett eget personligt mål att sträva efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar