Jag sitter här i min ensamhet. Tankarna vandrar. Först var jag inne på barnrumsinredning, sonen måste få ett storkillerum när vi flyttar. Jag har noll koll på sånt. Inspiration eftersökes. Nästa tanke var tycka synd om mig själv för att sonen är hos sin far. Det är ensamt och tyst. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Strax kom jag på att jag ska vara glad. Både jag och sonens far vill vara med honom. Tänk alla de separerade föräldrar som inte har tid att vara med sina barn, som prioriterar bort det viktigaste. Hur idiotiskt är inte det?!!
Affirmation mina vänner. Kom ihåg att glädjas åt allt ni har. Tänk positiva tankar och sträva framåt. Det är vad jag ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar