När jag pratar med mina vänner varierat samtalsämnena beroende på vem det där. Vissa är jag mer öppen med än andra. Några vet egentligen ingenting och någon enstaka vet allt. Jag tror det ska vara så, olika personer fyller olika uppgifter i ens liv. Tillsammans bildar de en helhet som vi inte vill vara utan.
För ett tag sen blev jag lite förvånad när en vän berättade vad denne pratade om med sina föräldrar. I min värld var det något stort, något betydelsefullt som jag personligen inte skulle prata med mina föräldrar om. Jag menar inte att det var fel men aningen oväntat. Jag trodde inte det låg så mycket bakom men tydligen var det viktigare för min vän än vad jag förstått. Samtidigt blir jag väldigt glad när jag hör andra ventilera sina tankar och funderingar. Att det är fler än jag som måste tömma huvudet, att alla inte enbart visar den perfekta fasaden utåt där livet är en dans på rosor. Vem har egentligen ett helt och hållet perfekt liv där allt flyter på och alltid blir som planerar?!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar