Ibland blir man glatt överraskad. Kanske var det gamla mönstret inte så tokigt trots allt. Det som är skillnad är att det var jag som tog första kontakten. Att vi pratat i timmar. Kan bara vara och ändå tillsammans titta framåt. Det känns spännande och intressant, vi får se var det leder...
En rolig grej i det hela är att sonens pappa ringde och hade fått höra på omvägar vem det är jag träffar. Smalltown är litet och alla känner mer eller mindre varandra, på gott och ont. I vilket fall var han glad för min skull och önskade mig lycka till. Vi har kommit en bra bit på väg i vår separerade relation och det känns så skönt. Bara hoppas det håller i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar