Ibland blir jag väldigt ledsen och besviken på människor.
Jag vet att jag förändrats som person under de senaste månaderna. Jag har varit nere på botten och sakta sakta kämpar jag med att klättra uppåt. Jag har analyserat och omvärderat, ändrat min syn och mina prioriteringar. Idag dömer jag inte andra på samma sätt. Det är nästan pinsamt att tänka hur jag på något sätt sett ner på andras livshistoria. Jag har inte haft förståelse. Jag har levt i min egen lilla perfekta bubbla. Idag vet jag bättre och är öppen för olikheter. Att lära känna en person för den personen är idag är en god egenskap.
Min besvikelse grundar sig i en känsla, känslan att bli "utnyttjad", som att jag bara duger i vissa fall. Det är nu jag borde följa mitt eget råd och prata men det är svårt. Jag tycker verkligen om personen och det är kanske just därför det känns svårt. Jag vet att jag kommer samla mod och kraft, ledsenheten och besvikelsen kommer övergå i glädje och allt kommer bli bra på ett eller annat sätt. Det är bara vägen dit som är svår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar