Min resa har lärt mig att tänka på mig själv i första hand, hur viktigt det är att jag tar mig tid för mig själv. Att bara vara, fundera var jag befinner mig och vart jag är på väg.
Jag har en tendens att hamna i olika bubblor. Jag kommer ihåg när sonen föddes, 11 veckor på sjukhus, jag var helt och hållet i min egna lilla värld. Kanske en överlevnadstaktik. Ett sätt för mig att fungera, fokusera på det som är viktigast just där och då.
Ibland svävar bubblan iväg av sig själv, andra gånger spricker den och ibland varar den för alltid.
Jag tror inte jag är medveten om min bubbla just när jag är i den, det är först när jag tar mig tid till mig själv som jag uppmärksammar det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar