Kinesiska muren är en serie av vallar och murar som blivit byggda i omgångar från några år före Kristus födelse. Delar av muren är förstörd genom tiden, andra delar är förstörd av lokalbefolkningen som använt stenarna till byggmaterial.
Jag kämpade länge, ibland omedvetet, med att bygga upp min mur. Sakta, sakta la jag dit sten för sten. Muren växte sig högre och starkare. En mur för att skydda. En mur för att inte se vad som föregick runt omkring mig.
Ibland har någon lyckats riva delar av muren, tagit delar från mig till sitt eget bygge. Snart har jag fått laga, börja om på nytt. Vare gång har det gjort ont. Ibland på riktigt, ibland på grund av drömmen och viljan.
Så kom han som visade viljan att riva mina murar. Som uttryckligen sa att han vill skydda mig, att jag inte behövde några egna murar, han vill vara min "Dobermann." Han som vill veta vad jag gått igenom, han som vill mig väl. Han som ber mig berätta när självkänslan sviker, när ångesten kommer smygande, när hjärtat drar ihop sig med taggtråd som river, när jag helst av allt vill försvinna.
Det är inte andra jag saknar tillit till, det är mig själv. Rädslan för vad jag kan göra mot mig själv. Rädslan att älska. Rädslan att tappa kontrollen. Muren är inte lika hög längre, jag ser en framtid långt där borta men jag är rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar