Jag tycker verkligen inte om känslan som just kom över mig. Den har hållit sig borta ett längre tag men som från ingenstans kom den, ångesten. Det gräver i magen och oron kryper i hela kroppen. Det är fruktansvärt obehagligt och väldigt frustrerande när jag inte kan sätta fingret på vad orsaken är.
Ibland önskar jag att det gick att snabbspola livet lite. Jag vill både gå bakåt och framåt i tiden. Jag vet inte om jag skulle vilja göra om allt jag erfarit men gärna få en förståelse. Framåt vill jag få fler svar och även där förstå. Jag vill veta vad det är som gjort att jag hamnat där jag befinner mig idag. Jag vill se mitt lyckliga jag igen. Den glada och framåt personen som jag vet jag kan vara. Hon som ger av sig själv på ett helt oegoistisk sätt till andra. Hon som vågar älska sig själv och tillåter andra att älska henne tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar