söndag 21 april 2013

Om kärlek är ett beslut?!?

Alla har vi ett bagage att bära. En ryggsäck av erfarenheter och minnen.

Jag lärde mig att stänga av. Jag hittade strategier för att inte känna. Jag slutade bry mig. Jag fick ett hjärta av sten.

Många är de gånger när jag frågar nära och kära om kärlek. Hur det känns? Hur vet man? Jag har inte fått något enhetligt och tydligt svar. Jag har trott att jag hittat kärleken både en och två gånger men tydligen har jag sett fel. Jag har inte motsvarat den andra personens drömmar. Jag har fallit för fel saker och i slutändan gått med ett hjärta som blivit än hårdare och slutit sig ännu mer.

Nyligen lästa jag om en föreläsare som svarat på frågan "hur vet jag att jag är med rätt person?" Föreläsaren menade att falla för någon är inte svårt, du behöver inte göra någonting, det är därför man säger att man "faller" för någon.

Att vara förälskad är trevligt, att längta efter den andra men sen kommer det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare. En grå vardag och du börjar fundera om du hittat "rätt" partner.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig älska den person man hittat. Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse såsom förälskelsen. Du måste jobba på det dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.

Kärlek är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången på. Kärlek är ett BESLUT, inte bara en känsla.
Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar släppa taget om.

När jag läste om detta fick jag mig en stor tankenöt. Jag funderar om jag gjort fel val för att jag upplevde att något saknades, att jag inte var kär. Personen i fråga motsvarade allt jag drömt om. Han fick mig att vara mig själv i alla lägen, även tunga stunder. Han fick mig att öppna upp, våga känna igen. Han stöttade mig i allt, genom allt. Han fanns alltid där för mig. Han sa till mig när jag slöt allt inom mig och kom ut som ett rasande monster. Han fick mig att må bra. Vi drömde tillsammans. Vi hade planer. Vi såg en framtid tillsammans till jag en dag kom på att nej, det här är fel.

När ska jag lära mig om kärlek? När vet jag att det är rätt? När kommer jag falla som en fura och sen ta ett beslut som jag håller fast vid genom livets alla stormar?

Inga kommentarer: