torsdag 21 februari 2013

Från medvetenhet till verklighet...

Jag ser tecknen. Jag känner igen mönstret. Tankarna som springer åt fel håll. Tankarna som säger helt galna saker.

Att livet är en berg och dalbana är ingen nyhet, det hör till. Ibland flyter allt på, livet känns underbart, som att dansa på rosenblad. Andra gånger är det ständig uppförsbacke. Ett kämpande för att ta sig upp, att försöka hitta den där sista kraften för att ta sig uppför branten.

Jag har försökt förklara för de som står mig nära hur mina tankar går just nu. Att jag har en medvetenhet och hur fel det är. Att jag blir lite rädd för mig själv. Jag är livrädd för att dra ner mig själv till ett osunt leverne. Ofta får jag till svar "du är i alla fall medveten om det." Jo, jag är medveten men jag vet inte hur jag ska bryta tankemönstret. Vad är det som gjort att jag hamnat där jag är idag? Vilken händelse har varit av den betydelsen att det brutit ner min självkänsla så till den grad att jag tvivlar på mig själv?

Jag vet att jag backat i mig själv men även gjort vissa framsteg. Jag vaknar fortfarande med helgpanik när sonen är hos sin far och jag inte har några planer men jag klarar av att välja. Har jag väl bestämt mig för att idag ska jag göra ingenting, bara känna lugnet och njuta av tystnaden så mår jag gott av det. Svävar jag däremot i ovissheten, om jag inte bestämt mig för något bär jag omkring på ångesten hela tiden.

Nu sitter jag här, det är lördagkväll och för en gångs skull händer diverse i SmallTown, men jag har valt att göra ingenting på gott och ont. Trots att ensamheten skrämmer mig vet jag att imorgon kommer jag må bra, jag kan åka iväg till gymmet och producera måbra-hormoner om jag vill utan att kroppen tar skada av det. Jag kan välja att göra ingenting eller också ser jag till att ha fullt upp bara för att jag kan.

Inga kommentarer: