Under många år var jag sambo. Jag tyckte jag hade ett väldigt bra liv. Allting fungerade. Så kom den där dagen när allting vände. Plötsligt var jag singel. Hur i hela friden skulle jag kunna träffa någon jag som inte ens gillar utelivet, eller köttmarknaden som den ibland kallas. Vem i hela friden vill vara med en förbrukad mamma. Ja, det var min största fundering ett långt tag. Jag ville inte vara ensam. Jag hade mina drömmar om livet. Drömmar som alltid funnits där. Drömmar som fortfarande finns.
Dagar blev veckor. Veckor blev månader. Nya människor kom in i mitt liv. Människor med positiv energi omkring sig. Människor jag blev glad av. En fågel kvittrade att jag är en fin människa och väldigt många tycker om mig, precis som jag är. Den känslan är skön att bära.
Jag har inte klättrat till bergets topp. Jag har lång väg kvar men det glädjer mig att jag återigen har målet i sikte. Allt jag lärt mig under den här tiden, speciellt om mig själv.
När jag tittar i backspegeln ångrar jag ingenting. Nu tittar jag framåt och är nyfiken på vad som kommer hända i mitt liv. Jag inser att drömmarna fortfarande finns där.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar